Det är troligen vår 15:e resa i det bortglömda landet i öster. Som alltid är man kluven efter en resa i tid och rum som ligger långt bortom vad vi är vana vid. Vad är rätt och vad är fel? Våra välvårdade gräsmattor eller sinnesfrid vid bycafeét? Svaren är inte självklara.

En fråga vi brukar ställa är: När var någon du kände sist i Transylvanien? Det brukar bli ganska tyst.

Med åren har Rumänien blivit något vi älskar. Landet där allt kan hända, Vänliga gästfria människor som gör allt för att vi skall trivas. Man blir ödmjuk av att resa och bjudas in i andras vardag. Vi har så många saker att berätta, saker som är så annorlunda. Transylvanien, fantastisk natur, fantastiska vänner. Här kommer några bilder från en oförglömlig helg.

Tack alla löpare som vågade följa med till landet vi älskar!

Thankyou all romanian and swedish guides for big efforts and great hospitlality at the hard paths of

Transylvania
This is Romania! 
There will be blood!