Så är då den 13:e versionen av Ladonia Memorial till ända, samtidigt den tredje återuppståndelsen av loppet som officiellt dödförklarades 2010 . Orsaken var att vi tyckte loppet blivit för stort och för vardagligt. Det var inte längre vi. 

LMM är loppet som ligger oss varmast om hjärtat. Den förstfödde som följt oss under snart 20 år genom livets olika skiften. Loppet som vi själva älskade att springa som träning inför bergsloppen i Skottland. Denna gång ville vi bjuda på något riktigt extra.

66 modiga själar stod till sist i mörkret och väntade på starten som skulle omfatta en rogainingsdel. Detta avslöjades först 30 min innan start , strax efter säkerhetsgenomgången som gjordes på ryska för att tilltala internationella löpare framöver.

22.30 gick starten, någon tog snabbt en karta och drog iväg men det stora flertalet blev kvar både 5 och 10 min i sina funderingar om vägval.

Att det skulle bli flera kartor anade nog de flesta men överraskningen blev stor när de mitt i natten hamnade i ett väntläge i Björkeröd. Ingen information gavs när nästa start skulle bli… tiden gick och efter någon timme var de som slarvat med kläder riktigt stelfrusna och ovissheten tärde på psyket men andra löste detta utan fördomar med räddningsfilt och mänsklig delad värme.

Även tävlingsledningen pressades hårt i natten då tidtagningsdatorn plötsligt slogs ut. Omstart på omstart utfördes , den indiska microsoftsupporten kontaktades och alla nödlinor prövades, men ingenting funkade. 
Var det Kullamannen som spelade oss ett spratt?
En skräckfylld röst hördes i natten.- Vad fasen gör vi nu? Nu var goda råd dyra. 
Duktiga akutsköterskan Anna Ölmerud kom med förslaget om handpåläggning som sista åtgärd.- Snälla, snälla dator starta nu viskades det… 5 min senare kom skärmen igång. Samma lösning typ som den ryske Kosmonauten i Armageddon gjorde! Men det fungerade !